Socialförsäkring och utstationering: en vägledande dom för företag som verkar inom EU och deras utstationerade anställda.

I dagens inlägg ska vi ta upp ett aktuellt fall som avgjordes hos Kammarrätten ï Stockholm som belyser vikten av den fria rörligheten för tjänster inom Europeiska unionen och hur det påverkar individens socialförsäkring. Bakgrunden till fallet är komplicerad, men i korthet handlar det om en person som arbetar för ett svenskt resebolag och som utstationerades från Sverige till ett annat EU-land för att utföra vissa arbetsuppgifter under en viss period. Arbetstagaren ansökte om ett A1 intyg hos Försäkringskassan i Sverige men fick avslag eftersom man bedömde att hans arbetsgivare inte uppfyllde kriteriet för att bedriva annan omfattande verksamhet än rent intern administrativ verksamhet i Sverige där företaget är etablerat.

Arbetstagaren bestämde sig för att överklaga beslutet och fallet togs upp av Kammarrätten i Stockholm som gav en viktig tolkning av förordningen (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen inom EU för utsända arbetstagare. Enligt EU:s regler om en person arbetar som anställd i en medlemsstat där arbetsgivaren normalt bedriver sin verksamhet och blir sedan utsänd för arbete i en annan medlemsstat av arbetsgivaren, så ska personen fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten. Detta gäller under förutsättning att det utsända arbetet inte förväntas pågå längre än 24 månader och att personen inte skickas för att ersätta någon annan utsänd person.

I första hand förtydligar Kammarrätten att syftet med EU:s regler är att främja den fria rörligheten för företag som sänder ut arbetstagare till andra medlemsstater och undvika administrativa svårigheter.

I fallet med resebolaget, vars verksamhet främst innefattar paketering och försäljning av resetjänster till kunder i Sverige, har Kammarrätten konstaterat att bolaget bedriver annan omfattande verksamhet i Sverige än enbart intern administrativ verksamhet. I domstolens utredning anser Kammarrätten att det finns ingen anledning att ifrågasätta bolagets anknytning till Sverige, som följer av EU-domstolens praxis och EU:s förordning. Därför anser Kammarrätten att bolaget bedriver sin verksamhet på ett normalt sätt i Sverige i enlighet med EU:s regler.

Detta är en viktig seger för bolaget och deras arbetstagares socialförsäkring i Sverige såsom för den fria rörligheten för tjänster inom EU. Genom att upprätthålla rätten till svensk socialförsäkring för arbetstagaren trots att hen arbetade tillfälligt utomlands, stärker Kammarrätten principen om att undvika administrativa hinder för företag och arbetstagare som rör sig inom EU:s inre marknad.

Det här fallet påminner oss om vikten av att förstå och tillämpa EU-lagstiftningen på ett korrekt sätt för att säkerställa att individens rättigheter och den fria rörligheten inom unionen respekteras. Vi ser fram emot att följa hur detta fall fortskrider och vilka konsekvenser det kan ha för framtida liknande situationer.

Tveka inte att kontakta oss om du vill veta mer om domen och hur den påverkar dig som företag som verkar inom EU.